gunengstrom

Blev sugen på att prova på att måla på porslin och glas, så nu har jag testat och tänkte visa er ett smakprov. Det var läckra färger som jag hittade att måla med, och det bästa av allt är att man kan bränna dem i sin egen ugn. På 80-talet höll jag också på med porslinsmålning men då av en mycket mer avancerad art, där krävdes det olika oljor,färgpigment och då måste man bränna i en specialugn på 1200 grader, så den här metoden var mycket enklare.Kaffekopparna som jag nyss målat går att både hand och maskindiska.

I dag har jag varit på besök till sjukgymnasten, på Axis (till han som gör inlägg i skorna) för att få hjälp med min onda häl som bara blivit värre med tiden, jag hade hoppats på att det skulle bli bättre av sig själv men så blev det inte. För ca: 1 år sedan skaffade jag riktiga inlägg, de var bra men nackdelen med dem var att det var så svårt att hitta skor som de fick plats i så då blev det att jag har fuskat med dem, tyvärr!!. I dag slipade han av dem lite så att det ska gå lite lättare med att hitta lämpliga skor. Diagnosen jag fick i dag var att fettkuddarna som man har för dämpning under hälarna, att jag har trampat sönder dessa på den onda foten så att jag nu går på hälbenet, så då fick jag en förklaring till smärtan , han sa att man kan få detta att läka ihop men då måste jag ha inläggen från morgon till kväll, äta en kur med antiinflammatoriska tabletter på 2 veckor+att helt sluta med promenader under en tid framåt, men cykla fick jag göra så nu är jag på gång att kolla efter motionscyklar, och har nu fått syn på en lämplig sådan så nu håller jag tummarna för att den snart ska bli min.

Ja nu längtar man till verkligen till våren efter den långa och tröttsamma vintern som varit, det har varit mörkt och kallt så länge, mörkt när man åkt på jobbet och mörkt när man åkt hem det har varit en tröttsam tid, det är jätteskönt att vi nu är inne i mars månad. År 1997 hade jag nog också samma längtan till våren och skrev då en dikt som jag kallade Hoppet jag skriver ned den här:


Hoppet

Genom ett grådassigt fönster, ser jag de nakna grenarna vagt vajande för vinden.
Solstrålarna smyger sig försiktigt fram genom rimfrostens tunna barriärer,
och jag måste ovilligt ta del av höstens bistra intrång. Allt som förut varit vid liv
är kallt och fruset. Hjärtat gråter sin sorgesång över allt som förgåtts och som för
en tid slutat att existera. I mitt hjärtas innersta kammare finns något djupt insnärjt
i ett hemligt mönster, likt en labyrints gåtfulla gångar, irrvägar men som alla leder
åt samma håll. Där finner jag det inbäddat i en rosa skimrande vakenhet, likt rosen-
knopparnas försiktighet inför mognaden till en utsprungen ros. Hoppet om en ny
ljusnande vår.

Skriven 971028.

Redan när jag öppnade ytterdörren kunde jag känna doften, doften som automatiskt tog mig tillbaka till min barndomstid. Många minnen började strömma genom mitt huvud det var mycket jag kom ihåg, det var på den tiden det var så härligt att få sommarlov och de första dagarna på lovet kändes underbart härligt, men snart rann dagarna förbi och snart alltför snart var sommarlovet slut och höstterminen började åter. Visst var det väl kul på sätt och vis att börja i skolan igen och att åter få träffa sina skolkompisar och visst lärde man sig mycket saker, men ändå så var sommarlovet bäst. På mina sommarlov var vi nästan alltid hemma, visst gjorde vi ibland dagsutflykter men det var inte så ofta. När jag var liten hade vi mycket djur på gården både kor, kalvar, grisar, häst, katter och hundar så de få veckorna pappa hade ledigt på sommaren var det alltid full huggning med slåttern, och många gånger hjälpte jag till så gott jag kunde. Varje sommar väntade och väntade och väntade... jag på att Lena som bodde i Östersund med sina föräldrar Oskar, Anna, brorsan Lars taxen Dino och den vita katten Puh som vanligt skulle komma till den gamla gården normans för att stanna där ca; 3 veckor, Lena och jag var lika gamla, Lars var några år yngre. Jag minns vad vi hade roligt dessa somrar, hur vi lekte med djuren men vi var också mycket ute i naturen vi hittade alltid på något roligt tillsammans. Jag minns att Oskar gjorde visselpipor til oss det tyckte vi var jättekul. Nu efter många år har vi tappat kontakten med varandra Lena och jag men jag har fått veta att Lena är svårt sjuk i Ms hon sitter nu i rullstol och behöver ha hjälp med allt. Tänk så lite man vet om framtiden, och tur är väl det för tänk om vi vetat allt detta de somrarna när vi hade så kul tillsammans.

Delar ur berättelsen En uns av nostalgi skriven 2003
Oskar avled 2005, och Lena 2006.