Tankar

I  Lördags var det soligt och fint väder och jag blev riktigt sugen på en promenad, bestämde mig för att försöka gå västansjösvängen en tur på ca 4 km, jag har gått  den många gånger förut, och tycker det är en trevlig runda, men nu visste jag inte om jag skulle klara av det, för jag  hade så ont i min häl det har jag haft rätt så länge fast nu har det blivit en försämring, tror att jag håller på att få en hälsporre, äter nu anti inflammatoriska tabletter för att försöka få bukt med eländet och hoppas innerligt att jag lyckas. Jag knatar på med min promenad solen värmer riktigt skönt, men det är fortfarande bara solen som är varm när man kommer till skuggan känns det verkligen att det fortfarande är vinter. När jag är ca: halvvägs på promenaden och mer och mer börjar känna av det onda så flyger mina tankar iväg till en liten berättelse som jag skrev år 2003 och som jag kallade En uns av nostalgi där jag berättar lite om flydda tider, tider från min barndomstid. Jag berätar om Lena, min sommar kompis och även om henes pappa Oskar, Lena oc jag var lika gamla. Nu finns ingen av dem kvar längre hos oss. Oskar hade drabbats av några hjärtinfakter, men hade repat sig ifrån dessa, så hade han en dag fått en kallelse från sjukhuset för ett återbesök, och han bestämmer sig för att ta bussen till sjukhuset, det återbesöket blev aldrig av för på väg in till sjukhuset drabbas han av en till hjärtinfarkt, och avlider, året var 2005. År 2006 avlider även Lena som under många år varit svårt sjuk i MS. Så helt plötsligt känns min onda häl som en bagatell. Ibland får man sig en tankeställare om livet, vi måste lära oss lite mera att leva i nuet, livet går inte i repris och vi vet ingenting om morgondagen. Skriver ned min berättelse som jag berättat delar ur. Var rädd om varandra och njut av livet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0